Viva Nostalgia

När jag är här i Karlskrona väljer jag bort ganska mycket av det moderna samhället som jag annars kan ta del av i Malmö. Visst, jag har en laptop och det fanns minsann inte när jag levde livet på 80-talet. Men här, här tittar jag på tv på en liten värdelös 14 tummare. Jag ser enbart på filmer som gick på bio för cirka 20 år sedan (2 filmrecensioner kommer längre fram i inlägget) och jag spelar på min kära NES 8-bit. I love it, så bli inte förvånade om jag snart börjar relatera till saker som för er andra 2000-tals människor glömdes bort för en sisådär 10-15 år sedan.

Den gångna helgen åkte jag och Sanna över till andra sidan Öresund och såg oss omkring i den danska huvudstaden. Vi bodde på ett fint hotell med utsikt över vattnet. Enligt mycket säkra beräkningar så gick ärketuristerna Jens och Sanna strax över 2 mil på fredagen. Vi såg Chritianshavn, Christiania, Operahuset, Amalieborg, Fredrikkyrkan, Kastellet och mycket annat fint som danskarna lyckats åstadkomma. Vi avslutade kvällen med tre rätter grekiskt. På lördagen regnade det för mycket och vi tog bussen från hotellet till huvudbangården. Jag förstår fortfarande inte ett ord danska, där slår Sanna mig på fingrarna. Väl hemkomna till Malmö tog vi första spadtaget för sommarens semester. Vi ska tillbaka till östeuropa. Denna gången blir det Baltikum i 10 dagar. Flyg till Vilnius, resa på egen hand till Tallinn via Riga och Pärnu och sen flyg mellan Tallinn och Köpenhamn. Det blir en fin resa. Om någon har hotell att rekomendera, gör det gärna.

Och nu över till filrecension 1. Denna gången är det Cliffhanger, kultklassikern med Sylvester Stallone, som har återupplevts. jag kommer ihåg Cliffhanger som kanske den tuffaste filmen från min barndom. Jag hade ett spel till mitt Sega Mega Drive där jag kunde styra Sylvester längs klippväggarna och skjuta skurkar med automatvapen. Filmen går inte av för hackor, jag förstår varför den var så bra förr. Det är inte bara bergsklättringen som imponerar, även skurken (pappan Dick Salomon i tredje klotet från solen) är så elak att man blir rädd. Han hyser inga medel för att komma åt sina väskor med pengar. Intrigen är suverän och det blir aldrig långtråkigt. Det enda som är synd är att Ace Ventura sabbat inledningsscenen genom att tappa ner en jävla tvättbjörn på samma vis vid senare tillfälle. Mitt tips se Cliffhanger igen. Och om du inte sett den så VAFAN är det med dig! Betyget blir 4.



Sen har vi nästa klassiska 80-talare, Kickboxer med Jean-Claude Van Damme. The Muscles from Bruxels har aldrig varit mer vältränad. Detta var väl antagligen hans genombrott på filmduken. Han kan inte prata engelska och skådespelar som en amatör. Det blir mycket underhållande. Kickboxer är löjlig, dålig men så otroligt underhållande. Fylld av klyschor, fördommar och "coola" one-liners är det B-action när den är som bäst. Thailändska superfightern Tong Po kan vara den fulaste värstingen genom alla tider och när Jean-Claude spöar skiten av honom i slutet och hämnas sin bror går det inte att behärska sig. Också bra, men håller inte samma klass som föregående film. En trea.



Imorgon är det torsdag, innebandy efter jobbet, pizza på kvällen och sen är det fredag och hemfärd till Malmö.

Godnatt