Det ska inte snackas klassiska galenskaparprogram, istället ska det bli OS klassiker. Jag sitter hemma och ser OS finalen från 2006 i sin helhet. Det kan inte bli mycket bättre. Sverige-Finland, alla superstars på isen, Finland har precis tagit ledningen med 1-0. Det är ju så skönt att jag vet att Sverige kommer igen och får tyst på finnarna. Innan jag säger mer om OS 2006 måste jag passa på att ösa beröm över den statliga televisionen. det är så skönt att det märks att tv avgiften verkligen betalar igen sig. SVT slår ju alla andra så kallade tv kanaler så hårt på fingrarna. Vinterstudion, Mästarnas mästare, På spåret, Antikrundan, Uppdrag Granskning, Världens konflikter och såklart Wild Kids. Listan kan ju göras lång med produktioner som andas kvalité. Vi får se om jag ändrar uppfattning nu när vi närmar oss melodofestivaltiden på året. Där har SVT totalt tappat det om ni frågar mig, vilken skamfläck för annars fläckfri tv. Vi borde göra oss av med schlagerröran och förpassa den till kanal 5 eller någon annan värdig kanal.
Då så, hockey var det ja. Jag minns OS finalen mellan Sverige och Finland mycket väl. Jag och Sanna hade sittandes med en kaffe på flygplatsen i Wien, sett Anna Carin Olofsson ta guld i skidskytte. Vi hade precis anlänt till ett svinkallt Peking och målet var att hitta J-O Waldners restaurang för att se matchen där. Vi kom dit men tvingades lämna lokalen då de inte hade fått igång bilden från Turin. Vi sökte oss till en annan sportbar, full av tokiga finnar. Vi fick se matchen ståendes längst bak i lokalen. Ölen var goda, matchen slutade med vinst och vi hade fått en fin start på vår resa genom Kina.
Ikväll blir det hamburgerkalas hos Lina och Per.
Ciao
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar