Idag har jag funderat på två saker.
För det första så tycker jag att det är ganska trevligt att hälsa på folk som jag möter i olika sammanhang. I hissen, i affären, på bussen, ja listan kan göras lång på situationer och möten där ett kort hej känns uppiggande. För det mesta besvaras ju hälsningen med ett hej tillbaka, Det räcker gott, jag tvingar ingen att stanna upp i sitt liv och konversera med en total främling. Det är de allra flesta alldeles för självupptagna för. Men när den jag hälsar på inte tycker att jag är värd att hälsa på tillbaka blir jag irriterad. Detta händer ganska ofta. För det mesta låtsas folk inte höra och tittar åt ett annat håll och det kan jag kanske köpa. Det värsta jag vet är dessa människor som, när jag hälsar, tittar på mig en kort stund precis som om de värderar läget. Sen gör de en lätt äcklad min och säger ingenting tillbaka. Vad är problemet? När någon hälsar på dig hälsar du väl för fan tillbaka. Vilken socialt handikappad människa gör inte det? Det gör mig förbannad, ibland så förbannad att jag skulle vilja gå ifatt människan och skrika i örat; HEJ SA JAG OM DU INTE HÖRDE DET MEN JAG SÅG ATT DU HÖRDE SÅ NU KOMMER DU INTE UNDAN DIN JÄVEL! Hälsar personen inte då så skulle jag få stor lust att utdela en rejäl lavett. Vad kostar det att säga hej? Inte ett skit, risken är att väl att det blir lite för lite surhet där ute.
För det andra så irriteras jag också något ofattbart över hundar som inte kan skita på vettiga platser. Vissa hundar verkar ju inte bry sig överhuvudtaget. Förra helgen låg det den största bajshögen någonsin på Grangatan där jag bor. Hunden i fråga hade inte ens brytt sig om att skita i rännstenen, nejdå mitt på trottoaren hade han kagt sin stora hög. Med resultatet att någon stackars ouppmärksam människa klivit i det och lämnat bruna fotspår nästan hela vägen in på COOP. Nu när det är höst är det också läskigt eftersom det ligger så mycket löv på marken. Jag vet att många hundar nu passar på att gömma sina bajskorvar under detta lövtäcke. Därför håller jag mig ofta till lövfria vägar nu i hösttider. Med snö är det samma sak. Perfekt täckmantel för skitnödiga jyckar. När ska hundarna få ta ansvar för sina handlingar. Ett hundfängelse kanske vore på sin plats. Okej jag skojar ju lite här eftersom jag vet att det inte är hundens fel. För människor är det ju lätt. Det finns utmärkta offentliga toaletter som kan användas när det kniper. Hundar kan ju inte komma in här. Ofta sitter ju handtagen alldeles för högt upp och även om det skulle finnas hundtoaletter så måste ju någon lära hundarna hur dessa ska öppnas. Men problemet kvarstår ju, det ligger hundavföring överallt på våra gator och torg. Det jag funderar över är var du ska göra av ilskan om du råkar trampa i en stor hög bajs när du är ute och strosar på stan? Inte kan du väl bara rycka tag i första bästa hund och ge den en lusing. Du vet ju inte om det är den hunden som har bajsat. Och om du råkar ta hunden på bar gärning så kan du ju alltid slå honom lite men det går ju inte att tala den till rätta. Hundar pratar ju inte svenska, de skäller ju bara massa konstigheter. Då måste du vända dig till ägaren. Som väl kanske ändå har det yttersta ansvaret för hundens handlingar. Då får du säkert bara standardsvaret att; men va fan jag har ju glömt hundbajspåsen hemma och då är diskussionen slut. På sin höjd kan man ju lite surt muttra att han ska ta med sig påsjäveln nästa gång. För inte kan du väl kräva att någon ska plocka upp bajset med händerna, lägga det i fickan för att sedan lägga det i en påse väl hemma i bostaden. Jag ser fem lösningar på detta problem.
1. Det blir förbjudet för hundar att vistas på stan.
2. Hundarna måste ansvara för att bära med sig sina egna påsar och att plocka upp bajset efter sig.
3. Vi massanställer specialutbildade hundbajsplockare som söker upp, tar hand om föroreningen och bötfäller hund och ägare (fängslar om så behövs).
4. Vi låter det bli lagligt för alla, hund, människa eller annat djur, att sätta sig var som helst och uträtta sina behov och ingen har rätt att ifrågasätta.
5. (Kanske den mest drastiska lösningen) Vi gör som i apornas planet, hundar börjar prata och styr världen samtidigt som människan blir primitiva varelser som hålls i bur.
Hmmm...jag funderar vidare. Detta var mer komplicerat än jag anade. Nu har jag huvudbry som kommer hindra mig från att sova inatt. Tack för mig!
